DAGBOKSUTDRAG
Hur man orkar? man biter ihop.
Man trycker in naglarna så hårt in i handflatan att det blir märken så fort man påminns, man biter sig i läppen och stirrar med blicken för att hålla tillbaka tårarna. Man ler med det där falska leendet som används så ofta att det börjar kännas verkligt, man kväver sina skrik ner i kudden på kvällarna för att få ut det allra värsta.
Sedan, när man varit stark så länge att man inte orkar le mer, då gråter och skriker man. Då gråter man så att hela kroppen skakar och man inte längre kan andas, då skriker man tills man får ur sig all ilska. då gråter man tills man inte längre orkar gråta mer.
Efter det, då kan man andas lättare igen.
DAGBOKSUTDRAG
Som Cassie så fint sa: Jag kan inte hata er.
Jag kan inte hata er, för tiden med er var den bästa i hela mitt. Och trots att jag saknar er så otroligt mycket att det gör ont i hela mig så måste jag bara inse att ni är borta och tacka för tiden jag ändå fick, för att ni gjord dem där månaderna till dem bästa i mitt liv.
Jag kan inte hata er, för tiden med er var den bästa i hela mitt. Och trots att jag saknar er så otroligt mycket att det gör ont i hela mig så måste jag bara inse att ni är borta och tacka för tiden jag ändå fick, för att ni gjord dem där månaderna till dem bästa i mitt liv.
DAGBOKSUTDRAG 2012-02-17
Mitt hjärta ligger utspritt lite överallt och jag försöker desperat att hitta alla delar för att bli hel igen men det känns inte längre möjligt. Känner mig tom utan "er" men jag vet också att det inte finns någon väg tillbaka till det som har varit.
Kämpar emot lusten att börja gråta och tänker att allt ska bli bra tillslut. Allt blir alltid bra i slutändan, eller hur?
DAGBOKSUTDRAG 2011-10-01
Jag gör vad som helst för att få göra om den här sommaren.
Jag orkar inte plugga.
Jag orkar inte ha höst.
Jag orkar inte gå i åttan.
Jag orkar inte med alla regler.
Jag orkar inte med alla krav som ställs på mig.
Jag orkar inte med alla krav som ställs på mig.
Jag vill ha sommar, lov och frihet på min paradis ö. /Jag ångrar att jag inte tog vara på den sista tiden. Jag ångrar ihjäl mig./
DAGBOKSUTDRAG 2011-10-28
Jag ångrar så hårt att jag berättade så mycket för dig, för att jag litade på dig och för att jag trodde på dig när du sa att "jag är annorlunda" vem fan är annorlunda? alla är precis likadana - skit.
/Han snurrar runt i skallen/
/Han snurrar runt i skallen/
DAGBOKSUTDRAG 2011-08-21
Jag är rädd, imorgon börjar ännu ett skolår och jag vet att det här kommer bli det värsta någonsin. Jag fattar inte hur jag ska klara det här. Hur klarar man att förlora sin själ? en del av sig själv? Hur klarar man av att dessutom förlorar den enda person man någonsin har litat på? Jag fattar inte hur det här ska gå till, jag fattar inte hur jag ska orka gå igenom allt en gång till.
(Min dagbok är inte så munter som ni märker - men den är bra. det är det enda sättet för mig att få ut alla mina känslor, att få skriva ner hemligheter/tankar/händelser/funderingar hjälper mig i hela den här processen.)
(Min dagbok är inte så munter som ni märker - men den är bra. det är det enda sättet för mig att få ut alla mina känslor, att få skriva ner hemligheter/tankar/händelser/funderingar hjälper mig i hela den här processen.)
DAGBOKSUTDRAG 2011-04-24
"Jag börjar blir rädd på riktigt nu, alltså på riktigt, riktig. Jag vet inte vem jag är längre, eller vem jag håller på att bli."
"Skolan, som jag alltid har haft det så otroligt lätt för har börjat gå åt helvete, att plugga vet jag inte ens vad det betyder längre och att skolka och att sluta äta har blivit standard för mig nu. Vet inte hur jag ska komma tillbaka, vet inte hur jag ska orka."
Fäller en tår när jag läser det här, att det bara var några ynka månader sedan jag kände sådär - vill helst bara glömma den tiden av mitt liv, glömma hur dåligt jag mådde, glömma hur mycket jag skadade mig själv och folk runt omkring mig. Är glad för att jag har kommit så långt ifrån det nu, även om jag har en del kvar att jobba på. /kämpar/
"Skolan, som jag alltid har haft det så otroligt lätt för har börjat gå åt helvete, att plugga vet jag inte ens vad det betyder längre och att skolka och att sluta äta har blivit standard för mig nu. Vet inte hur jag ska komma tillbaka, vet inte hur jag ska orka."
Fäller en tår när jag läser det här, att det bara var några ynka månader sedan jag kände sådär - vill helst bara glömma den tiden av mitt liv, glömma hur dåligt jag mådde, glömma hur mycket jag skadade mig själv och folk runt omkring mig. Är glad för att jag har kommit så långt ifrån det nu, även om jag har en del kvar att jobba på. /kämpar/
DAGBOKSUTDRAG 2011-05-03
"Livet rullar på, ibland i en ond cirkel, ibland i en god. Jag umgås med mina vänner, skrattar, skojar och lever livet. Ibland känns allting underbart och ibland känns allting skit, ibland är jag någonstans mitt i mellan med mina tankar och vet inte riktigt vad jag vill. Men då är väl allt som vanligt, alldeles för mycket tankar som snurrar runt i en för liten kropp."
