JOHAN OCH NESRIN

060914 sa Johan & Nesrin ja till varandra. Jag fick följa dem i stort sett hela dagen och det var så himla, himla roligt. Igår träffade jag dem för att visa bilderna och dem okejade att jag la upp dem här, vill så gärna dela med mig. Detta var första gången jag gjorde ett fotojobb på ett bröllop, vilket mycket länge har varit en dröm. Det var inte mycket annat än total lycka som upplevdes hela den dagen. (jo en jäkla massa stress också iof)
Det var så himla magiskt.

NYKLIPPT

Klippte bort en halvmeter hår i onsdags och det var så himla underbart

Hade på mig min nya favorittröja också och hade en överdrivet bra dag. Har tagit tag i några saker som tyng mig mycket det senaste och det underlättar min vardag så himla mycket. Fan ta dig ångest.

Idag tar jag helg och en jobbfri sådan, halleluja.

DET FINNS BARA ETT ENDA SÄTT ATT BRINNA UPP

Har tusentals saker att ta tag i men orkar mest ingenting. Ångesten har smugit sig på mig igen och jag är så jäkla trött på att må såhär. Trött på att aldrig orka, trött på att bara bygga upp en massa berg av jobb som måste bli gjort. Trött på all oförståelse. Längtar mest bara efter att må bra.
 

DET SOM HÄNDER NÄR VI DÖR, ÄR ATT LIVET GÅR VIDARE PRECIS SOM FÖRR

Markus sjöng "se upp så att ni inte också blir sådana jävla svin" och snackade skit om SD, det kändes bra att skrika sig hes till den meningen och hata på allt som gjort så ont det senaste. En timme tidigare hade Björnstammen sin turnéavslutning och det gjorde lite ont att se dem gå av scenen för sista gången på en förmodligen alldeles för lång tid, fyra gånger hann jag se dem den här gången i alla fall och det va så himlans fint. Efteråt köpte jag Klas bok och pratade med Åke och Petter. Har numera Petters nummer i min mobil också och det är rätt kul ändå. Efter spelningen styrde vi hem mot Jönköping med musik på högsta volymen, den natten hade gärna fått fortsätta många fler timmar.

JOBBHELG

Förutom utflykten till Norrköping fylldes min helg med 14 timmars jobb och inslagning av polkagrisar. Har väl världens bästa jobb ändå.

DEN SVENSKA BJÖRNSTAMMEN & MARKUS KRUNEGÅRD

Det känns så orimligt att jag fick se två av mina absoluta favoriter igår. Framför en liten scen i Norrköping med slutsålda biljetter trängdes vi för att dansa och sjunga till deras genialiska texter. Min fredag kunde knappast blivit bättre

JUNI

Ja, Juni ägde minst sagt. Juni är alltid årets bästa månad för mig, när sommaren precis börjar, skolan byts ut mot sommarjobb, plugg mot sena sommarnätter med fina vänner och tidiga mornar mot allt för långa sovmorgonar. Men det här årets Juni slog väl cirka allt.

Olivia fyllde 20år och det firades med en grym 20-tals fest. Mina vänner och jag var helt fantastisk fina och tillsammans så dansade vi ända fram tills på morgonen.

Dagen efter åkte Felicia och jag mot Göteborg för att se världens bästa Håkan, och inte visste vi då hur otroligt storslaget det hela skulle bli. Det går inte riktigt att beskriva med ord hur mäktig den där kvällen var, man måste nästan uppleva den för att förstå. Men att tillsammans men min absoluta favorit och 70 000 andra få se Håkan framför så många av mina favoritlåtar var helt jäkla otroligt. Det här var även första gången jag grät på en konsert.
 
Den 12e slutade jag ettan på gymnasiet, kan fortfarande inte ta in hur snabbt allt gick, men det kändes helt fantastisk att gå ut ur dem där dörrarna tillsammans med så många nyfunna vänner. Den kvällen spenderades vid Vätterstranden med cirka alla ettor och tvåor från skolan, vi drack alldeles för mycket öl, badade och spelade volleyboll. Livet var överdrivet bra den kvällen.
 
Redan dagen efter började jag jobba, det är ju tur att en älskar sitt jobb när man jobbar så mycket som jag gör. Men fina kollegor gör allt hundra gånger bättre.

En fin sommarkväll så hade jag den bästa photoshoten jag haft. Ljuset var helt fantastiskt och Felicia likaså.
 
Efter två veckor av jobb var det dags för Bråvalla, well vart ska jag börja? Det var min tredje festival och löjligt många av mina favoritartister skulle dit, samt stora delar av mitt umgänge, och ja, det ägde.
Att tillsammans med ca 60 000 andra människor bo, festa, sjunga, dansa och bara leva på alldeles för stora och för leriga fält var så himla mäktigt på något vis.
 
Första kvällen regerades av Lana Del Rey och M.I.A. Och den sistnämnda var den absolut roligaste på hela festivalen, tokdansade och tog suddiga gruppbilder med favoriterna på den här bilden.
Den andra dagen var bäst musikmässigt, jag sprang från scen till scen hela dagen (utan ett avbrott för det sjuka ovädret som höll någon timme) och lyckades se sex spelningar den dagen. Mäktigast av allt, och det absolut bästa på hela den här festivalsommaren, var Veronica Maggios spelning. Tilsammans med Niklas stod jag allra längst fram av tiotusentals i publiken och jag grät som ett litet barn av känslobomben som slog mig när jag stod där, två meter från det geniet. Tårarna verkade inte heller ha något som helst stopp när ingen mindre än Håkan Hellström dök upp bredvid henne. Jag får gåshud av att bara tänka på den stunden.
Men allt det där andra som också hör ett festivalliv till ingick det med, som att bo i lera, inte duscha på flera dagar, folk som pissade överallt där man gick, att inte äta på flera dygn, vatten som läckte in i tältet, att gå och bo bland lera och platta ölburkar, att ligga invirad i en sovsäck på natten med tre lager kläder och ändå skaka av kylan, att sova 3h/natt och hitta däckade vänner i leran lite varstans. Trots allt det där så finns det inget som är mer underbart än festivallivet, ingenting som får mig att må så bra och känns mig så levande.
Tänk hur sjukt att en kan sakna att sitta i dem där ringarna med solstolar och att ha ett hav av ölburkar runtomkring sig.

Att ständigt ha folk runtomkring sig, att festa dygnet runt, att bo tillsammans med sina bästa vänner, att varenda gång man är ensam - bara gå till vilket camp som helst och lära känna nya människor, att släpa sig tillbaka genom leran till sitt tält vid åtta på morgonen när det redan varit ljust i flera timmar, och man kanske, men bara kanske, tyckte att det var dags att ge upp festandet. Ja åh vad inget någonsin kommer att kunna slå Bråvallas nattliv.
Dem sista dagarna i Juni låg jag mest hemma och njöt av min säng, varm mat och fri tillgång till vatten, toalett och dusch, samt sov 20h/dygn för att återhämta mig. Men Tack Juni, du gav mig så mycket glädje och liv ändå.

OCH JAG FÖLL FÖR NÅGON PÅ EN FEST NÅGONSTANS

Vet knappt vart jag ska börja när jag har så otroligt mycket tid att ta igen här. Men tänkte fixa ihop två eller tre resuméer av min sommar, för åh vad jag levde i somras, cyklandes genom Jönköping på natten, vinglandes hem från en knäpp hemmafest, halvsovandes på en buss hem från jobbet, eller på ett fält framför en scen på en av alla festivaler.
Nu återstår grammatikplugg där jag fattar noll, håll tummarna för att jag klarar mitt prov imorgon.

SOMMAREN SNURRAR FORT

Oj, vad länge sedan jag visade något som helst livstecken här. Saknar det ändå, att lägga ut fina bilder och skriva av mig en massa trams, det är lite terapi på något vis.
             Mycket har hänt sedan sist och sommaren har ännu en gång snurrat förbi alldeles för fort. Mitt andra år på gymnasiet har börjar lite väl kaotisk men jag kämpar för att hålla mig kvar, jag ska fixa detta trots all skit. Jag har många ägiga vänner runt omkring mig som gör det hela lite enklare, och det är jag så tacksam över. Vi har ju dessutom fått en ny regering sedan sist och jisses vad Tilda är lycklig över detta, trots allt parlamentariskt kaos.
 
Hösten har aldrig varit min årstid, det vet nog ni som hängt här ett tag, men ändå känner jag lite hopp inför denna höst, den sista innan jag är myndig och den ska fyllas med plugg i skola och även inför ett stundande körkort. Men mest av allt med aktivism, fina vänner, löjligt många konserter och allt för många hemmafester. Hösten, svik mig inte nu.