Att det är fredag imorgon är så underbart att ni anar inte, ska ha en bra helg med världens finaste människor, först läger och sedan blir det bara gött häng!

Har så mycket inplanerat nu som jag ska göra och mår sådär as bra för tillfället. Imorgon ska bli en bra dag.

Ska framkalla bilder till min framtida fotovägg och går igenom mina miljontals bilder (har över 20 000 på datan...) för att hittade dem bästa, hittar mesta massa skräp (när ska jag orka rensa så mycket?!) men även lite gamla godbitar som man glömt för längesen, när jag hittar denna tänker jag mest: Vad hände? med min stil, och med mig?? jag var ju tillomed söt då.

 

Mår sådär bäst.

Jag tycker om att tycka, jag tycker om när folk tycker. Jag tycker om att höra åsikter och tankar, att förstå sig på andra, att bli förstådd. Jag älskar när folk har starka åsikter, oftast tycker jag att dem är fel, men jag älskar ändå det faktum att det fortfarande finns människor som lever, tänker och tycker. Jag hatar när människor bara existerar.

Jag har själv extremt starka åsikter som jag aldrig någonsin backar för att säga, ibland är det en usel egenskap, då jag säger dem till helt fel personer, men oftast är jag ganska nöjd, för att få ut det jag tycker. För mig spelar det inte så stor roll hur folk reagerar, att någon hör mina tankar, mina åsikter, är det viktigaste. Jag älskar att bli hörd. Jag älskar när någon lyssnar.

Jag hade min tyckande-kompis i somras, en tjej som jag diskuterade och diskuterade om och om igen med om livet, människan, åsikter och annat sådan där som jag älskar att prata om, sådant som för mig är så oerhört intressant och viktigt. Hon var så otroligt klok, när hon sa "Jag ska aldrig sluta utvecklas" (som jag berättade i förra liknanade-inlägget) så startade hon åsikts-Tilda och fick inte stopp på mig.

Har utvecklats så mycket den här sommaren, har ändrat min inställning till allt så himla mycket. Fick i tisdags frågan: vad tycker du att du är bra på?
Mitt svar? -Leva. Att ta vara på allt. Att ha kul varje sekund jag kan ha kul, att skratta och uppskatta allt så ofta jag kan. Att gråta när jag behöver det. Att skrika när jag är arg och protestera när något är fel. För jag lärde mig det den här sommaren. Jag vill leva och inte bara existera.

Att gå i nian är jobbigt, att ha sex prov på tre veckor är för mig ovant och extremt jobbigt. Är redan så skoltrött att hela min kropp stretar imot, men vad hjälper det?

Ok, ska sluta vara bitter över skolan, för mitt standard humör för tillfället är egentligen: lycklig. Lycka i alla former är  på besök och det känns bäääst. Hade finaste, bästaste och mest välbehövliga dagen i tisdags. B, S, Ebba, Hilda Å Felle, ni är det finaste, galnaste, knäppaste och bästa som finns. kan skriva fetaste kärleksförklaringen till er, men som ni vet - det är inte riktigt jag att göra det. 

Dem sa det finaste en människa någonsin har sagt till mig, det var så fint att jag inte ens kan säga det här, på riktigt. Blir varm ända in i själen av det där.



Svartvitt har blivit min grej.

Nu ska jag släpa ut mitt skoltrötta arsle för lite biologi i skogen. Mycket tråkigare än så blir det inte mina vänner!

Decenniets sämsta piruett, men jag gillar bilden ändå.

finisar från sommaren. Udda är fint.