Det var med lättnad, upprymdhet och en känsla av att sväva på moln som jag lämnade biosalongen efter att ha sett breaking dawn part one för första gången. Även om jag spenderade dem första 40 minuterna som förbannad över att regisören hade gjort om mitt älskade twilight till en dålig komedi så räddade slutet filmen på ett sådant otroligt bra sätt att jag fick gåshud. satt som förtrollad dem sista scenerna omedveten om omvärlden. /underbar känsla/


Nu längtar jag ihjäl mit tills part two kommer ut, bara ett år kvar.....