Jag firade in det nya året tillsammans med mina vän Lina, vi hade en aaas bra nyår tillsammans fylld med massor av skratt och kort. Med en kondom-hatt på huvudet kände vi oss lite "high on life" och skrattade åt det mesta, kan ju lugnt säga att det var en bra start på det här året.


Snabbt efter det fick jag utstå den värsta smärtar i mitt liv då jag bröt armen efter en tur på snowboarden, sa hej till gips och hej till början på min problem hand!


I April var jag med om ännu en olycka när min vän skjusade mig på cykeln och trillade och från den stunden blev jag en tand fattigare och då började mitt helvete. Jag har från och med då blivit stammis hos tandläkarn och i perioder har ipren fått vara min bästa vän.

(den sista bilden är så äcklig så gjorde den liten, hehe)

Det var väl någonstans därvid som mitt fotointresse började på allvar, och jag började fota ALLT som fanns i min närhet.


Maj/Juni var nog de bästa månaderna det här året, i Maj började jag umgås mer och mer med mina fina killkompisar, och tillslut hade det skapats ett helt nytt kompisgäng som har följt med mig tills nu och förhoppningsvis en lång period framåt. Att umgås med dem fick mig att må bäst och att jag blev typ stört kär i den där killen med ljust hår gjorde inte saken sämre, skolavslutningen närmade sig och jag mådde bättre än någonsin efter min tuffa vinter.

(Det där är livet, vill inte alls ha vinter, inte ens lite. vill ha vår och sommar, typ nu direkt)

I Juni drog jag även på ett knepigt läger på Tallnäs med världens finaste vänner. Det var galet, kul, tråkigt, jobbigt, konstigt, mycket glädje och mycket ilska. Men jag ångrar inte en sekund att jag åkte dit, för satan vilken vecka det blev trots allt!

Och efter det började mitt sommarlov. Det var absolut bland den bästa perioden i mitt liv, herrejesus vad mycket jag gjorde, vad mycket jag skrattade och vad jag bara levde livet. (de bästa händelserna har jag självklart inga foton på, och de jag har på, är i tryggt förvar, långt ifrån bloggen.) Visst gjorde jag en hel del dumma saker, men jag ångrar inte en enda, inte ett enda beslut jag tog eller en enda händelse. Jag mådde bra och mina vänner var som små gudar allihop, jag var upp över öronen kär och jag gjorde allt och lite till för att få leva på mina lyckorus, vilket jag gjorde. konstant, i två månader.

Sedan kom årets höjdpunkt. Livets höjdpunkt, då jag fick träffa mannen bakom alla dessa djupa texter som fastnat i min hjärna, den där mannens texter som jag har både gråtit, skrattat, skrikit och dansat helt vilt till. Min fina Hassle.

Att få höra hans (då) ny låt Stay Away var mäktigt, att få sjunga (skrika) "You better come and get me" medans man hoppade upp och ner å kände sig som världens lyckligaste, var världens fetaste, mäktigaste känsla. KÄRLEK.

Sommaren tog snart slut och lilla jag började åttan, inte minst på skolan längre, wehoo. Den 22:a Augusti trotsade jag mina föräldrar och gjorde en sidecut, ett beslut som jag inte ångrar en sekund.

Den 23:e förändrades allt och hela min värld rasade samman på en sekund, sedan dess har jag fått kämpa med att hålla huvudet högt för att inte trilla ner i det svarta hål som jag bodde i början av 2011. Han hjälpte mig från att trilla ner och han var den enda som kunde få mig att må bra, jag kände mig trygg i hans närhet och hålet gled längre ifrån mig så länge han fanns där.

September blev en månad för sorg, den 7 September dog min, som så många andras, barndoms idol. Stefan Liv. Det var svårt att inse och ännu svårare att smälta, många dagar efter det grät jag konstant, pga mycket. Mycket hade hänt i mitt liv och det var alldeles för mycket sorg för att jag skulle orkar med.

♥

I slutet av September blev allting bättre när jag sökte tröst hos mina vänner, konfan startade och jag hade världens bästa läger med mina underbart fina vänner. För tillfället var det längesen jag hade skrattat så mycket och jag sög in varenda liten glädje atom jag kunde hitta, när jag åkte hem därifrån var hela jag som ett stort glädjemoln och jag mådde bra igen, igenplåstrad och hel.

I Oktober ändrades allt och jag föll pladask för killen med den ljusa håret på riktigt. Jag hade aldrig varit kär innan och jag svävade bara runt på moln hela tiden, han fick mig att må bäst och jag var fast.

Dagboksutdrag - "Att få ligga i din famn är det finaste som finns, där är jag trygg"   "Jag brukar alltid säga att ingen kan vara perfekt, men du är fanemej nära"

När jag blev tvungen att försöka glömma honom sökte jag mig till mitt svarta hål igen, men Felicia var där som världens finaste vän fastän jag låtsades må toppen och ville verka "stark" Ord som "du förtjänar bättre" och "han är inte värd dig" värmde mig och hon höll ihop mig.

I November var jag ganska avtrubbad av all turbulens och trots att en av mina absolut närmaste sårade mig enormt bestämde jag mig för att jag skulle må bra, Maria, världens finaste människa gav mig ett värdefullt tips som hjälpte mig mycket, och med hjälp av min nya skatt blev jag lycklig oavsett vad.

Där någonstans kom min nya underbaring in i bilden. En Canon ef 50mm f1.8 blev min nya bästis och trogna följeslagare. Om den var värd 600spänn? OHJA.

Efter det har det inte hänt så mycket än att min Jul var riktigt fin och min nyår ska bli bättre än så, jag hoppas att ni också ska ha en fantastisk nyår och ETT GOTT NYTT ÅR!