'

hemma från minnescermonien nu, det kan nog ha varit det finaste och värsta jag någonsin har gjort, och talet som dem läste upp - så fint. Då grät jag så mycket att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0