DAGBOKSUTDRAG 2011-04-24

"Jag börjar blir rädd på riktigt nu, alltså på riktigt, riktig. Jag vet inte vem jag är längre, eller vem jag håller på att bli." 

"Skolan, som jag alltid har haft det så otroligt lätt för har börjat gå åt helvete, att plugga vet jag inte ens vad det betyder längre och att skolka och att sluta äta har blivit standard för mig nu. Vet inte hur jag ska komma tillbaka, vet inte hur jag ska orka."



Fäller en tår när jag läser det här, att det bara var några ynka månader sedan jag kände sådär - vill helst bara glömma den tiden av mitt liv, glömma hur dåligt jag mådde, glömma hur mycket jag skadade mig själv och folk runt omkring mig. Är glad för att jag har kommit så långt ifrån det nu, även om jag har en del kvar att jobba på. /kämpar/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0